Tjohej, länge sen nu. Mycket har hänt. Bland annat så började jag en ny kurs i torsdags, didaktik 2 på avancerad nivå. Det känns faktiskt himla bra! Läraren verkar grymt bra, kursen intressant och strukturerad, så det kan ju bara bli bra :) jag är faktiskt lite pepp på denna kurs och det känns bra, det är ju min näst sista i utbildningen :D

Annars är det mest skola och jobb som fyller dagarna, en hel del mindfulnessträning också :)

Igår var jag barnvakt till lillfian och idag ska jag hem till storebror och hjälpa till att fälla träd :) blir mysigt!

Ja, idag kom då dagen då det var dags för avslutningslunch på GIH. Vi har nu gått ut kursen idrott och hälsa 3, 30hp!

Det har varit en otroligt tung kurs, mycket att lära sig och många prövningar! Vi har lärt oss dansa, paddla, bada isvak, skriva lpp, motorik, hälsa, gymnastik. Ja, hur mycket som helst. Genom blod, svett och framförallt tårar har vi lärt oss. Jag vet inte hur många gånger jag har velat ge upp, så många personliga prövningar som det varit. Men alltid har våra underbara lärare stått bakom och stöttat och alltid har jag haft mina vänner och klasskamrater bakom mig. Klassen har varit helt underbar, man har kunnat vara sig själv, vara den man är och känt att man är okej ändå. Alla har vi varit olika men tillsammans har vi varit grymma! Och lärarna ska vi inte prata om. De flesta så otroliga, finns alltid där och stöttar, hjälper, kritiserar, tröstar, pratar, skrattar, skämtar och bara ÄR!

När denna kurs började var det ångest, ångest, ångest. Jag var inne på att flytta till linkan för att slippa gå kursen. Men idag känns det så jävla grymt att jag klarat den, klarat av den tuffaste kursen på utbildningen och detta utan rester och omtentor! Jag är grymt jävla stolt över mig själv men även mina vänner att vi klarat det här så galet jävla bra!

Så idag var det med lite sorg i hjärtat jag åt lunch, vår avslutningslunch. Vi har en termin kvar men är klara på GIH såvida man inte skriver sin slutuppsats där. Det känns jobbigt att allt bra är slut, att man inte kommer få träffa dessa underbara människor varje dag, de människor som man delat så otroligt mycket med. Det känns konstigt att det inte är dem jag träffar när skolan kör igång igen den 21. Jag kan ärligt säga att det känns grymt jobbigt eftersom jag trivts så otroligt bra. Och alla minnen bär jag alltid med mig ❤

 

Idag var det dags att bada isvak. Men då det inte är så mycket is så fick vi göra detta från bryggan.

Hela förmiddagen gick jag och oroade mig och på morgonen föll tårar på pendeln. Ren ångest.

Så blev det dags, Matilda började i min grupp. Och det gick jättebra för henne. Sen var det min tur. Så vi gick ut på bryggan, då kom min lärare Birgitta fram och pratade, sa att de kommer att gå bra, och frågade vad det värsta som kunde hända var. Då började tårarna falla. Sen rann dem. Ut hela vägen på bryggan, läraren Eva pratade lite med mig. Sen var det dags. Med en hand på stegen och en på bryggan klev jag i. Och FYFAN vad kallt och vilken chock! Fick panik och bara drog mig upp på stegen. Sket i dobbar och allt. Skulle bara upp.

Väl uppe kom smärtan i kroppen, en smärta som när man förfrusit nån kroppsdel och den börjar tina. I HELA kroppen var den smärtan! Fort som fan upp i backen och av med allt det blöta. Sen fort som tusan på med torra kläder. När väl de torra kläderna var på kändes allt mycket bättre! Men usch och fy, detta vill jag aldrig mer göra om!

Påväg till skolan. Ska skriva uppsats med Linda och sen har vi opponering! Idag känns allt medium.

Påväg till skolan. Ska skriva uppsats med Linda och sen har vi opponering! Idag känns allt medium.

Kan ni förstå det? Att om 6,5 månad är jag färdig lärare! Helt galet ju!

Dagen har bestått av plugg, såklart! Startade 8.00 imorse och körde järnet! Är inte riktigt klar än, men ska skriva nu till jag blir klar tänkte jag... Så kan man ta de lugnt å så imorgon :)

Annars har dagen inte bjudit på något speciellt.. Eller jo, jag var på gymmet också :) men annars har de inte hänt något kul :)

Igår skrev jag att jag skulle hoppa av no-kursen. Men så kommer inte fallet bli. Jag har istället pratat med läraren och kommer gå kvar, har fått lite reducerat.

Jag sökte läraren på skolan men hon var inte där. Hittade en annan lärare, Lasse, som jag pratade med, och han förstod nog hur allvarligt det var, jag typ grinade. Så han mejlade Sofie och skrev att hon skulle höra av sig till mig, vilket hon gjorde, så vi pratade på telefon. Så jag förklarade läget, att jag inte hinner, inte har tid, kraft, ork och energi och att jag ligger jättemycket efter. Men hon sa att antingen kan jag hoppa av helt, eller så kan hon ta bort inlämningsdatumen för mig. Vilket kändes jätteskönt, en stooor tyngd lyfte från mina axlar. Det är liksom inte uppgifterna som är jobbiga utan tidspressen. Så nu löser sig detta förhoppningsvis och det är jag så himla glad för!

Nu är äntligen dans-uppgiften klar! Och de känns så himla bra! A-L berömde massor och tyckte min presentation var personlig och "hur bra som helst". Vilket kändes super att höra! Och jag är verkligen stolt över mig själv!

Jag var rätt nervös i början och tempot var högt.. Men tycker de gick bra ändå och jag är nöjd med min insats :)

Hej, länge sen nu! Har haft helt otroligt mycke i skolan denna vecka, gått 8-16.30 nästan varje dag och igår 8-19.. Men hade tänkt berätta om i måndags, när jag, för första gången i mitt liv gjorde en handvolt! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle göra en, men tack vare en bra klass, ångest under kontroll och en bra lärare så bara vågade jag. Det var helt otroligt! Och nu har jag fått dille på det här med Trampett och gymnastik så på tisdag blir det kanske extra-gymnastik på kvällen!

Nu är jag äntligen hemma och har landat i soffan efter 4 dagars paddling!

I tisdags samlades klassen kl 9.00 i Nynäshamn, där fick vi info, varsin kajak, packa kajak och träna lite egen färdighet i kajak. Ganska snabbt märkte jag att rodret på min kajak inte fungerade som det skulle och mycket riktigt, det var paj. Även Helena hade problem med sitt. Så vi fick gå i land så Birgitta kunde kolla på kajakerna. Sen började paddlingen mot första stoppet där vi skulle äta lunch. Vi hade stark motvind, ca 8-10 sekundmeter.. Vilket betydde att det var ganska jobbigt att ta sig fram. Väl på lunchstället åt vi, gick på toa och sträckte lite på benen. Sen var det dags att sätta sig i kajaken och paddla vidare. Paddlingen skulle nu ske i våra studiegrupper, i min är vi 8 pers eftersom vi hade två tolkar med oss.

När vi kommit en bit var det dags att korsa farleden och det var nu allt började. Vår grupp kom i från varandra en del och vi försökte vänta på varandra men det var svårt i motvinden, skitsvårt faktiskt.. Sen hände det.. Vinden ökade enormt och regnet började piska och vi paddlade totalt oskyddade från detta. Hur mycket jag än tog i så kom jag knappt framåt. Vinden fick tag om min paddel och jag höll på att välta, blev rejält rädd. Vinden ökade till storm och det regnade så mycket att man inte ens såg fören på kajaken. Och ändå skulle vi vänta på varandra. Jag var helt slut, jag fick panik, jag grät och jag skrek och jag ville bara att allt skulle ta slut. Det kändes så jävla hopplöst, man kom ingenstans, armar, mage och rygg fick slut på kraft och ändå var vi tvungna att vänta på varandra. Och att vänta innebär sluta paddla = börja om = slösar enormt mycket energi. Och tillslut bara paddlade jag på, kopplade bort hjärnan och gick in på autopilot, armarna bara vevade den där jävla paddeln. Vid ett tillfälle skrek jag till min lärare att jag ute orkar mer, till svar fick jag att jo de gör du. Tack för den hjälpen.

När vi efter mycket om och men kom fram till ön där vi skulle övernatta hade det slutat regna iaf. Så upp med tälten, byta kläder, packa ur kajaken och laga middag. Sen var det lite fri tid och vi ville värma oss vid elden men den lade en annan grupp beslag på... Strax före 21 gick vi och lade oss, så utmattade, trötta, frusna och på dåligt humör. Och med obehagskänslorna från paddlingen kvar i kroppen.

På onsdagen vaknade vi strax före 8. Eller vaknade och vaknade, klev upp. För sova kunde vi knappt, det var extremt trångt och det blev kallt. Kl 9 var det seminarium vilket gick helt okej. Sen var det dags för lunch då vi skulle äta omelette, men ja, omelette på stormkök är inte att rekommendera :p det blev typ äggröra med ingredienser :p sen var det dags att packa ihop och paddla till nytt läger, denna natt skulle tillbringas med bara studentgruppen. Här sken även solen när det var dags för paddling, men det kändes grymt jobbigt att sätta sig i kajaken igen efter gårdagen. Obehaget fanns kvar. Men denna paddling blev betydligt bättre. Inte så mycket vind och sol, och jag och Linda fick paddla först och bestämma tempot. Vi hittade ett ställe men läraren tipsade om ett annat så vi flyttade. Kvällen blev fin, lite kall men denna gången fick vi plats vid brasan!!! Vi spelade spel, gjorde chokladbananer och skrattade massor, en helt ljuvlig kväll!

Natten var ännu värre denna gång, verkligen skittrångt i tältet, alla på lite smådåligt humör, trötta och griniga. Och inte mycke sömn blev det.

Morgonen invegs sen med en grym huvudvärk och illamående, hej migrän! Tabletter intogs och så frukost. Så efter ett par timmar kändes det bättre, dock inte bra. Sen kom läraren och vi hade grupprat om gruppsynamik och annat. Helt okej. Och sen var det dags att packa kajakerna igen för att paddla till nytt övernattningsställe. Väl framme packade vi upp, tog upp tälten, åt lunch och sen var det seminarium. Vilket jag knappt kommer ihåg något från då huvudvärken kommit tillbaka och jag kände mig inte alls okej. Sen blev det brasmys, korvgrillning, spel och massa prat! Främst om stormen och hur vi tyckte att det hanterades av studenter och lärare.

Sen sov vi, denna gång bytte jag tält, fick mer plats och sov betydligt bättre! Vaknade halv 7 och då var det uppstigning. Humöret var på topp hos de flesta eftersom det idag var dags att paddla hem!! Som man har längtat hem! Paddlingen tillbaka gick jättebra och jag försökte njuta lite, på vissa ställen var det plattvatten och solen strålade!

Tillbaka i hamnviken tvättade vi kajakerna, hade reflektion och sen åkte vi hem! Världens bästa Florre körde mig hela vägen!!

Denna resa har varit, ja jag vet inte. Både bra och dålig. Vissa saker har skötts riktigt dåligt av lärarna och det är jag besviken på, tycker heller inte att jag fått ut det som jag förväntade mig.. Men jag överlevde iaf!

Tjena!

Här bara rullar dagarna på med skola, plugg, planering, ja jag vet inte allt! Igår var en lååång dag men den var så bra! Vi började 8.00 med motorik med Sabina, de va en helt okej lektion, men ska erkänna att ja nog inte var med i matchen så mycket, var så trött!

Efter motoriken, kl 10-13 hade vi dans med Anna-Lena! Vi började med cha-cha halva passet och sen jive :) det gick hur bra som helst och det var sååå kul!

Efter dansen åt vi lite lunch, sen satt jag och Florre å hängde å sen åkte vi över till Su och satt där å hängde för kl 16 började vår kvällskurs i No! Vi hade Sofie och jobbade med kemiska reaktioner. Klassen består främst av personer som redan är lärare och sen va vi 4 studenter. Jag var yngst, och ganska mycke yngre än de flesta :p kändes lite småskumt, kände mig nästan inte som vuxen.. Men de blir nog bra de där :)

Jag var hemma vid 20.30, då va de dusch och sen bara ramlade jag i säng :p

Idag hade vi dans 8.00 med A-L, cha cha och jive igen, och det är ju så himla kuuuul!!

Sen hade vi motorik, bara reka lite inför duggan som är efter paddlingen. Så nu e jag påväg hem :) helgen bjuder på jobb och plugg och nästa vecka börjar barngympan och sen blir det paddling tis-fre! Så full rulle!