Mina föräldrar och jag har kollat på en häst, en riktigt fin häst, rätt ålder och allting. Vi har inte träffat honom och det tackar jag gudarna för. Allt såg helt bra ut, enda tills mamma pratade med ägaren för stallet som vi stod i med B-L. Stallet ska läggas ner efter sommaren, vilket innebär att det skulle bli jättekrångligt för oss att ha häst. Det är långt och riktigt dyrt på stallarna runt om, och känns enormt onödigt med tanke på att mamma och pappa bor 2 min från vårt förra. Men detta innebär då att det är onödigt att köpa en häst som vi inte kommer kunna ha kvar efter sommaren. För då skulle de bli för långa resvägar och för dyrt. Vilket inte går. Vilket innebär att jag inte kommer kunna ha häst på bra jävla många år. Och det gör så jävla ont. För det är en av sakerna som fattas mig, stallet, häst, rida, mocka, ja allt som hör med hästar till. Det saknar jag så fruktansvärt mycket. Så det här var som att nån slog undan benen på mig. Just nu har jag bara lust att skita i allt, men jag vet att imorgon är det en ny dag och det kommer troligen kännas en aning mindre smärtsamt. Förhoppningsvis.