Ibland önskar jag att jag bara kunde skriva ut här precis hur allting är, om alt.. Att slippa hålla fasaden uppe och faktiskt visa hur det är med allting. Det finns många som inte vet, sen finns det många som jag inte vill ska veta. Just de som det handlar om. En dag hoppas jag att jag kommer våga spräcka fasaden, berätta om hur allt är med allt utan att tänka på alla andra. Sätta mig själv i främsta rummet för en gångs skull. Men det blir inte idag.

Ja, idag kom då dagen då det var dags för avslutningslunch på GIH. Vi har nu gått ut kursen idrott och hälsa 3, 30hp!

Det har varit en otroligt tung kurs, mycket att lära sig och många prövningar! Vi har lärt oss dansa, paddla, bada isvak, skriva lpp, motorik, hälsa, gymnastik. Ja, hur mycket som helst. Genom blod, svett och framförallt tårar har vi lärt oss. Jag vet inte hur många gånger jag har velat ge upp, så många personliga prövningar som det varit. Men alltid har våra underbara lärare stått bakom och stöttat och alltid har jag haft mina vänner och klasskamrater bakom mig. Klassen har varit helt underbar, man har kunnat vara sig själv, vara den man är och känt att man är okej ändå. Alla har vi varit olika men tillsammans har vi varit grymma! Och lärarna ska vi inte prata om. De flesta så otroliga, finns alltid där och stöttar, hjälper, kritiserar, tröstar, pratar, skrattar, skämtar och bara ÄR!

När denna kurs började var det ångest, ångest, ångest. Jag var inne på att flytta till linkan för att slippa gå kursen. Men idag känns det så jävla grymt att jag klarat den, klarat av den tuffaste kursen på utbildningen och detta utan rester och omtentor! Jag är grymt jävla stolt över mig själv men även mina vänner att vi klarat det här så galet jävla bra!

Så idag var det med lite sorg i hjärtat jag åt lunch, vår avslutningslunch. Vi har en termin kvar men är klara på GIH såvida man inte skriver sin slutuppsats där. Det känns jobbigt att allt bra är slut, att man inte kommer få träffa dessa underbara människor varje dag, de människor som man delat så otroligt mycket med. Det känns konstigt att det inte är dem jag träffar när skolan kör igång igen den 21. Jag kan ärligt säga att det känns grymt jobbigt eftersom jag trivts så otroligt bra. Och alla minnen bär jag alltid med mig ❤

 

Vill man bara gråta, skrika, ha sönder något. Få ur sig allt som finns på insidan.