Just nu rullar livet på med allt vad det innebär. Skola, jobb, träning å ja, allt. Det är brist på ledig tid och tid att tänka, tid att få sörja.

Jag saknar Lacey, fruktansvärt mycket. Det går inte att förklara med ord. Min fina älskade bästa vän finns inte längre med mig och fan vad det gör ont! Jag har svårt att prata om henne, hur allt hände och om tiden efter. Jag vill bara gråta, ha henne här hos mig igen. Jag saknar henne nå otroligt och tårarna rinner så fort jag ser kort på henne. Hon var mitt allt <3