Idag var det dags att bada isvak. Men då det inte är så mycket is så fick vi göra detta från bryggan.

Hela förmiddagen gick jag och oroade mig och på morgonen föll tårar på pendeln. Ren ångest.

Så blev det dags, Matilda började i min grupp. Och det gick jättebra för henne. Sen var det min tur. Så vi gick ut på bryggan, då kom min lärare Birgitta fram och pratade, sa att de kommer att gå bra, och frågade vad det värsta som kunde hända var. Då började tårarna falla. Sen rann dem. Ut hela vägen på bryggan, läraren Eva pratade lite med mig. Sen var det dags. Med en hand på stegen och en på bryggan klev jag i. Och FYFAN vad kallt och vilken chock! Fick panik och bara drog mig upp på stegen. Sket i dobbar och allt. Skulle bara upp.

Väl uppe kom smärtan i kroppen, en smärta som när man förfrusit nån kroppsdel och den börjar tina. I HELA kroppen var den smärtan! Fort som fan upp i backen och av med allt det blöta. Sen fort som tusan på med torra kläder. När väl de torra kläderna var på kändes allt mycket bättre! Men usch och fy, detta vill jag aldrig mer göra om!