Ibland undrar jag bara varför. Varför ska man va smal, varför ska man se ut på ett visst sätt, vem bestämmer? Det finns så många unga tjejer och killar idag som mår riktigt dåligt ver hur de ser ut, att de e för korta, för tjocka, för smala, för långa och så vidare. Men vem bestämmer egentligen att man är för kort, smal, lång eller tjock? Varför låter vi oss påverkas så mycket av vad andra tycker och inte står upp för oss själva och tycker att vi är bra som vi är? Varför vill vi alltid vara som alla andra?

Framförallt vikt är ju en fråga som kommer upp stup i kvarten. Gå bara in på vilken kvällstidnings hemsida som helst och du finner rubriker som: "Gå dig smal på 12 veckor" eller "Gå ner ett kilo i veckan med nya supermetoden". Varför är det fult att ha lite mage, lite rumpa, lite lår? VARFÖR? Och vem fan bestämmer att du inte passar in?

Så många gånger som man stått i provrummet eller framför spegeln, hållt in magen, tänkt att låren är nog lite för tjocka, rumpan är lite för stor, bröten för små, vi kan hitta mängder av "fel". Om vi alla kvinnor fick frågan vem som gjort detta så tror jag att typ alla skulle räcka upp handen... Ångesten över att inte vara tillräckligt smal, ångesten som styr träning och matintag. För många människor mår alltför dåligt i vårat samhälle på grund av sin vikt. För att de inte "passar" in i modellen av hur man SKA se ut.

Hur många gånger har man inte tackat nej till en kaka eller tårta för att istället ta en frukt eller ingenting? Hur många gånger har man inte tagit på sig löparskorna och gett sig ut fast man inte alls har lust? Hur många gånger har man inte fått dåligt samvete för att man suttit i soffan en hel dag?

Jag är less på att må dåligt över min kropp, less på att påverkas av vad alla andra tycker. Vad hjälper det? Inte farao blir det bättre iaf. Varför ska jag svälta mig själv och träna som en idiot och se ut som en pinne, bara för att någon annan inte tycker att kurvor är snyggt? Och nu är inte ens jag kurvig.. Jag ser liksom helt normal ut... Tänk om man kunde få se ut som man ville, utan att bli dömd av andra. Vad livet skulle vara lättare då. Istället försvagar vi oss själva och låter oss påverkas.

Och tänk att alla alltid måste berätta hur jävla duktiga de varit som har trääänat, som att inte det skapar ångest hos de människor som inte tränar, som kanske inte vågar ens sätta foten på ett gym eller en klass eller annan form av träning. Jag har levt nära sjukdomen anorexia, jag vet inte allt det påstår jag inte, men jag vet hur dåligt de mår och hur dåligt människorna runt omkring mår. Det jag också vet är att det är VI i vårat samhälle som skapar dessa sjukdomar, dessa sjuka människor som mår så otroligt dåligt för att de inte "passar in". Det är vårt fel, vi har ett ansvar. Ett ansvar för att alla människor ska accepteras som de är. Ett ansvar att förstöra mallen om hur man ska se ut.

Nu säger inte jag att man ska vara överviktigt eller underviktig eller vad som, det viktigaste är att DU är nöjd med DITT utseende.

Det är dags att skita i idealet och vara nöjda med oss själva, det viktigaste är väl att vi mår bra? Att vår kropp mår bra, sen hur den ser ut är mindre viktigt.

Absolut att man kan träna och äta sunt, men det är viktigt att veta varför man gör det, för sin egen skull eller för att andra tycker så? Sen är det faktiskt bra att träna för att stärka muskler och skelett, men man måste inte träna varje dag! Jag tränar för att det är så kul, för att jag mår bra. Men vissa dagar har jag ingen lust att träna och då gör jag det inte heller.

Jag har bestämt mig för att jag ska skita i beach 2012, jag ska gå med mina lite för stora lår, min för stora näsa, min lite för utputande mage och för små bröst och NJUTA! Jag ska äta den där glassen på filten i solen, jag ska dricka den där colan. För det är jag värd. Och det är såhär jag vill se ut, innerst inne. Innerst inne så är jag nöjd!!! Va det du också, det är väl roligare att må bra och vara lycklig än att sträva mot ideal som man mår skit av?

Jag säger inte att jag är perfekt på dessa punkter men från och med idag ska jag verkligen bättra mig!