Var ju i stallet idag, det gick jättebra, förutom att P bet sönder sin käkrem.. Så ska försöka fixa en ny imorgon. Sen träffade jag ägaren till hästen som står i min hästs gamla box. Min häst som inte finns mer. Det var jobbigt att presentera sig som Johanna, jag hade häst här, hon hette Bringa-Lill. Förr sa man, Jag heter Johanna, jag har häst här, hon heter Bringa-Lill.

Det går inte komma ifrån hur mycket jag saknar mitt hjärta, det kommer jag alltid att göra. Jag har fortfarande svårt att titta på kort, titta på filmer med henne. För i mig, i mitt hjärta känns det som att hon fortfarande lever, att hon står där i sin hage i detta nu och mumsar massa smaskigt gräs. Men det är inte så. Det är 1 år och 7 månader sen hon fick lämna oss. Men det känns som igår. Jag kommer ihåg den dagen som att jag nyss upplevt den. Den kommer alltid finnas kvar. Kvar kommer också sista minnet av henne att finnas. När hon stod där i hagen på morgonen, den 17 november 2010, lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Det var dagg i gräset och hon stod där och mumsade. Jag gosade med henne i hagen, gav henne de sista morötterna nånsin. Sen när ja och mamma gick grusvägen hem vände jag mig om flera gånger, hon tittade efter oss. Kanske visste hon ändå? Min älskade, älskade häst <3