Jag är en person som behöver prata om saker. Jag behöver prata många gånger om det och mycket om det och gärna med olika personer för att få olika perspektiv. Vissa saker som jag varit med om eller som har påverkat mig på ett eller annat sätt har jag väldigt lätt för att prata om. Detta tror jag beror på att jag faktiskt har bearbetat och accepterat det som hänt eller vad det nu var. Om jag accepterat något blir jag inte lika berörd när jag pratar om det.

Sen finns det vissa saker som jag inte har accpeterat. Som kommer ta lång tid att accpetera, om jag nånsin kommer kunna accpetera dem. När jag pratar om dessa saker får jag oftast tårar i ögonen, medan när jag pratar om något som jag har accepterat kan jag verka ganska oberörd.

Att jag verkar oberörd betyder inte att det som hänt inte har påverkat mig, för det har det troligen gjort. Men jag har accpeterat och gått vidare och bryr mig inte på samma sätt. Medan vissa saker typ äter upp mig och jag har riktigt svårt att prata om dem...